Nedräkning...

Har just konstaterat att min tonårsaktiga förälskelse i buset
från filmen som börjar på tio minuter grundar sig i en ålderskris.
Likt en man som nått 40-års strecket har jag nu på mitt 25:e år gått tillbaka i barndömme.
Allt som saknas är posters på väggarna i flickrummet.
Nu blir det film...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0